Välkommen
Historia
På arton och början av nittonhundratalet var Sverige ett land i kris. Då rådde stor fattigdom och nöd i Sverige. Självklart blev Resandefolket hatade för att de inte följde de normer som gällde. Det är inte så stor skillnad på dagens samhälle i det avseendet.
Mycket lidande med stor fattigdom. Ett samhälle som inget hade till övers för de som inte uppfyllde normerna. De tog sig fram på vägarna och sålde det de kunde och tiggde om nöden krävde det. Ofta var de skickliga hantverkare som hjälpte till på gårdarna i byarna. De gjorde vispar, underlägg och krokar av tråd. Det som kallas för luffarkonst idag. De slipade knivar, förtennade kokkärl, kastrerade hästar de tog de arbeten som ingen annan ville befatta sig med. Att säga att de inte ville arbeta för sitt bröd vore en ren lögn.
Historien speglar ett tjuvaktigt folk. Då ska man veta att man fick fängelsestraff som inte alls stod i proportion till brottet. Att färdas mellan byarna utan pass var ett sådant brott. Att stjäla mat kunde ge flera månaders fängelsestraff. Att ta risken att hamna i fängelse för en bit fläsk bevisar bara den nöd som människor levde under. Hade våra barn behövt svälta idag hade vi nog gjort samma sak.
Kvinnorna hos Resandefolket var otroligt starka! De gjorde vad de kunde för att bidra till hushållet. Barnen fick tidigt börja arbeta och sälja vid dörren. Kvinnorna tvättade åt folk och hjälpte till där det behövdes hjälp. De tillverkade saker som de sedan kunde sälja för lite mat. Att de var vackra och intelligenta kan man förstå om man läser mellan raderna i de skrifter och artiklar som finns. De hade ryckte om sig att locka män i fördärvet. De bönder som spred ryktena var väl förmodligen fruar som kände sig försmådda och män som inte fick som de ville. Moralen bland Resandefolket var väldigt hög vad gäller familjen och deras förehavande.
”Tattare” var ett skällsord som användes flitigt av invånare i Sverige. För de flesta Svenska resande är ordet starkt förknippat med obehag och något man inte vill kännas vid. Detta skällsord ger upphov till många tragiska minnen hos de flesta av Resandefolket.
Resande idag
Vilka är vi då? Vi är ett folk som försöker att bevara det som bevaras kan. Idag är Resandefolket en minoritet i Sverige och genom vitboken kan man läsa om hur Sverige systematiskt gjorde livet så besvärligt som möjligt för Resandefolket.
Många resande är inte alls intresserade av det förflutna, de anser att historia är historia. De flesta människor man möter idag är väldigt sociala. Varma, kärleksfulla och stolta. Humor verkar vara en röd tråd bland Resande. Mycket sällan lämnar man en sammankomst utan att genast längta tillbaka. Det är helt uppenbart att folk ofta är kreativa, detta visas inte minst inom musik och konst.
Familjekänslan är väldigt stark och därför är gemenskapen viktig för Resandefolket. Det är svårt i dagens stressiga samhälle att bibehålla gemenskapen. De flesta resande har en stark drivkraft inom sig. Får man inte utlopp för sin energi kan den kännas som en börda.
Många kan idag fortfarande prata romani och hos många har språket fallit i glömska. Det är därför viktigt att Resandefolket får tillgång till att lära sig språket på nytt. Skrämda av samhället valde många Resande att dölja sitt ursprung och därmed användes inte språket på ett naturligt sätt.
Fortsättning följer…